Vi började prata genom internet för första gången, Du skrev till mig och frågade efter min msn. Redan första dagen fick vi skit bra kontakt och hade samma skämt. Vi hörde ihop på ett sätt och det visste vi båda men ingen av oss vågade ta första steget. första dagen tog du mitt nr och vi började chatta på sms istället. Varje morgon fick jag sms och vi fortsatte till på kvällen och sedan om och om igen.

Vi pratade i telefon du tyckte jag var söt och jag tyckte du var obeskrivligt snygg och ville ha dig.
Det gick en månad och jag ville vara mer med dig än bara en vän, men du visade aldrig det på de sättet och jag var helt krossad. Bara på en månad var jag störtkär och klarade mig inte utan dig!
Till slut kunde jag inte vänta längre så jag sa ifrån. Jag sa att jag hade känslor och ville vara mer än en vän men jag fick inte samma svar.
Ditt svar var
- Jag är inte bra kille, vill inte såra sån bra tjej som dig.

Jag vägrade lyssna och sa till honom att vi skulle ge det en chans men nej han vägrade.
Det gick två veckor och jag ville verkligen inte ge upp. Jag vet att det är killen som ska kämpa men jag var störtkär hade aldrig kännt den känslan förut det var hemskt. Efter två veckor så bestämde han sig för att ge det en chans fy fan så glad jag var. Aldrig varit så lycklig i mitt liv. Allt gick rätt, fram tills vi bråkade för första gången! Det var hemskt, jag grät du grät vi visste inte varför vi bråkade men blev tillsammans lika snabbt.

 Det värsta var att du bodde så långt ifrån mig och egentligen var jag inte kär i honom utan jag var kär i killen som jag pratade i  telefon med. Det gick en tid och vi var fortfarande tsm. Vi bråkade och förenades direkt jag och du var meningen med livet.

 Plötlsigt en dag ringer du och säger att du är på väg. Jag fick panik och visste inte hur jag skulle göra för att träffa dig det kom oväntat. mina vänner hjälpte mig och allt fixade sig. Jag var ÖVER glad att jag skulle få träffa dig och hade dessutom fixat mig i flera timmar. När du kommer möts jag av en hemsk syn.
Du var helt slut och orkade inte ens hälsa eller prata med mig och jag blev jätte sårad. Det visade sig att han hade bråkat med sin familj och stuckit hemifrån Jag var lycklig att du var med mig men orolig varför du hade bråkat med din familj. Dagen gick och allt löste sig mot slutet du pratade med familjen och skulle åka tillbaka. Jag tog farväl och ville inte släppa taget för visste inte när vi skulle ses igen.

Plötsligt en dag ringer min telefon, det var en nära kompis som kände min pojkvän och hon säger.
- Din kille har träffat en tjej.
Jag blev rasande och skrek på henne! DU LJUGER hit och dit. Men allt var sanning och sen dess förstördes allting. vi gled ifrån varandra och du var inte personen jag älskade längre. Mitt liv gick snett när vi gjorde slut och ditt liv var redan snett från början, en nerdrogad pissluffare som inte hade något liv. Jag är glad idag att det inte är jag och du för du förtjänade aldrig mig.

Sann historia
PS: Handlar inte om mig

Kram Tina